Ett angeläget ämne – hjärtstopp – behandlas i veckans nummer av Läkartidningen i ett knippe om fem artiklar. I tillägg till de temanummer som vi publicerar med relativt regelbundna intervall samlar vi nu de aktuella artiklarna under vinjetten »Special«. Med oregelbundna mellanrum kommer ni att möta denna vinjett i Läkartidningen.
Oväntade hjärtstopp skördar ett stort antal människoliv i Sverige årligen. I många fall drabbas unga eller medelålders personer som inte haft några sjukdomssymtom dessförinnan. Jag kommer att tänka på den nyblivna pappa som besökte sin nyfödda och sin fru på BB när han plötsligt fick ventrikelflimmer. Han var på rätt ställe och räddades till ett, med största sannolikhet, långt liv.
Våra möjligheter att hjälpa patienter har ju under de senaste decennierna ökat dramatiskt genom framsteg inom både preventiv medicinsk och invasiv kardiologi. Det är därför viktigt att hjärt–lungräddning (HLR) vid plötsliga cirkulationsstillestånd utförs på ett effektivt sätt både utanför och på sjukhus.
Ett hjärtstopp är dock också det naturliga slutet vid allvarlig kronisk sjukdom. En aspekt på hjärtstopp och HLR i detta sammanhang behandlades i New England Journal of Medicine (362;6:477-9) för två veckor sedan.
Normalt ska HLR inte tillgripas i denna situation. Men kan det ibland vara rätt med HLR i en sådan situation? Insatsen kanske inte gagnar patienten men kan någon gång i speciella fall vara psykologiskt riktig och viktig för anhöriga.
För dem som är intresserade av denna aspekt på frågan om återupplivning eller inte, rekommenderas artikeln.
