I det i dagspress och Läkartidningen belysta fallet med en 31-årig svårt sjuk kvinna som vill avbryta sin respiratorbehandling är Socialstyrelsen och många politiker tveksamma. Man vill utreda, fundera, rådslå och förankra. Ett klart uttalande har dock gjorts av Barbro Westerholm (FP) i Aftonbladet den 18 mars: »Det är bara inom psykiatrin man kan tvångsbehandla någon.«
Om en svårt sjuk men mentalt fullt beslutskapabel patient vägrar fortsatt respiratorbehandling måste behandlingen enligt hälso- och sjukvårdslagen avbrytas. Det är ett synsätt som enligt opinionsundersökningar har ett mycket starkt stöd i Sverige.
Man kan då tycka att det vore helt naturligt att villfara patientens önskan, men det finns enligt Socialstyrelsen inte utrymme för en sådan åtgärd i nuvarande lagstiftning. Mot den bakgrunden är det fullt förståeligt att de behandlande läkarna tillsammans med patienten vänder sig till Socialstyrelsen för ett »förhandsbesked« om hur tillsynsmyndigheten ställer sig. Även Svenska Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik har tillskrivit Socialstyrelsen för att få ett klarläggande av rättsläget (se LT nr 12/2010, sidan 808).
Det aktuella fallet gäller avbrytande av behandling – inte aktiv dödshjälp, men för många förefaller skillnaden oklar. Att lindra smärta och ångest hos en patient som inom kort (må det vara minuter, timmar eller dagar) ska dö är sjukvårdens självklara uppgift. Detta ska inte sammanblandas med aktiv dödshjälp. Dagligen avbryts livsuppehållande behandling på våra sjukhus i samråd med patienter och/eller deras anhöriga när fortsatt behandling anses vara utsiktslös.
Det blir intressant att se vad Socialstyrelsen kommer fram till med anledning av de aktuella skrivelserna. Om lagtexter står i konflikt med varandra är det uppenbart att en revidering av dessa måste ske. n
