En appellationsdomstol har friat vetenskapsjournalisten Simon Singh från den tidigare domen för förtal av det brittiska kiropraktikersällskapet (BCA) – och det var väl för väl!
Singh hade i en tidningskrönika lagt fram att det saknas vetenskaplig evidens för kiropraktisk behandling av barn med kolik, öron­inflammation och astma, med tillägget att BSA »glatt främjar bluffbehandlingar«.
I det senaste numret av BMJ (2010;340: c1895) redo­görs för appellationsdomstolens utslag. Den juridiska diskussionen har tydligen rört hårklyverier om tolkningen av ordet bluff och huruvida det implicerar ett medvetet vilseledande eller inte. Mycket kraft, pengar (2 miljoner kronor i rättegångskostnader) och plåga för några få ord, kommenterar Singh. Appelationsdomstolen noterade dock särskilt att BCA inte hade tagit vara på möjligheten att publicera en kommentar i den aktuella tidskriften och redogöra för den egna ståndpunkten. Därmed har man »stängt en debatt som annars skulle ha hjälpt patienter att göra informerade val«, vilket skulle vara »en förvånande konsekvens av lagstiftning menad att skydda enskildas goda rykte«.

Britterna må vara särskilt måna om just sitt goda rykte och ha en särskilt sträng (och nu ifrågasatt) lagstiftning inom området förtal, men utslaget är oerhört viktigt för hela vetenskapssamfundet. Den vetenskapliga diskussionen ska föras i öppen dialog och inte i domstol!
Sedan kvarstår för oss företrädare för skolmedicinen att i denna dialog fortsätta att föra ut budskapet om att kraven på klinisk prövning och dokumentation inte kan vara annorlunda för alternativmedicinen än för skolmedicinen. Likaså måste vi fortsatt kritiskt grans­ka våra egna metoder och öppet diskutera den eventuella brist på evidens som råder »på hemmaplan«.