Jag vill ha en Ipad. Alltså en sådan där precis färdigfräst läsplatta, den som ser ut som en gigantisk Iphone. Eller någon generisk variant av densamma, närhelst sådana dyker upp. Varför? För att det är en manick som kan hjälpa mig. I min utbildning: genom att bistå mig med kunskapsunderlag, med beräkningsverktyg. Hjälpa mig i samtal med patienter: något som kan tjäna som visualiseringsverktyg för procedurer, för röntgenbilder, för verkningsmekanismer. Och så vidare.
Orimligt opitimistiskt? Måhända. Men, jag är i gott sällskap. Ett antal forskare i USA har fått sig federala medel på uppåt 15 miljoner dollar till dels, för att prototypa upp ett »Iphone-likt« angreppssätt på hälso- och sjukvårdsteknologi. Tankarna utvecklas i New England Journal of Medicine i en läsvärd ledare från mars förra året skriven av nämnda forskarlag .
Visst, det kommer att ta ett litet tag innan allt är på plats. Hitintills finns endast ett fåtal applikationer, alltså särskilt typanpassade program, av sådan kvalitet att de lämpar sig för modern sjukvård. Och än så länge hittas nog ingen (med budgetansvar) i Landstingssverige som anser att handdatorteknik för kreti och personal är en hyperangelägen utgiftspost.
Men, icke förtvivla. För med tiden löser sig problemen. Om Ipad, eller någon annan produkt i samma härad, visar sig leva upp till förväntningarna kommer pålitliga medicinproducenter att alstra mer material. Och om den här formen av visualiseringsmedel håller måttet, lär tingestarna finna sin väg in i sjukhusapparaten. (Eller?)
Alltså. En pryl som har potential att på riktigt fungera som ett bärbart och lättnavigerat visualiseringsverktyg, hjälpmedel och datainsamlare. Det är vad jag vill ha. Och det är, sannolikt, vad som finns inom räckhåll.
Jag tror på hajpen. Enda frågan: Är fickan på bussarongen stor nog?