Medicinska riksstämmans tema nästa år är »Läkekonst i en säkrare vård«. Stämman är ett bra utbildningstillfälle inte minst för kliniskt verksamma läkare. Vardagen erbjuder kanske ett lärande i den kliniska verksamheten, men det behövs nog att man ibland får en sammanhängande tid för uppdateringar och reflexion. Må det vara för bara en halvdag, men gärna några dagar.
Men hur fungerar grundutbildningen för läkare i dag? Får vi i framtiden läkare som erbjuder en säker vård med god läkekonst, och hur hänger dessa båda begrepp ihop?

Läkarutbildningen för ett antal decennier sedan var i första hand inriktad på att förmedla medicinsk kunskap, och den lyckades nog väl med detta. Min åsikt är att vi generellt har en hög medicinsk kunskapsnivå i dagens läkarvård i Sverige som möjliggör den relativt patientsäkra vård vi har. Jag menar nämligen att medicinsk kunskap är en grundförutsättning för patientsäkerhet i dess vidare mening.

Men hur blev det med läkekonsten? De flesta av dagens verksamma läkare har nog fått tillägna sig läkekonst genom att följa goda exempel snarare än genom organiserad utbildning. I dagens läkarutbildning tillgodoses moment som den goda konsultationen, samtalsteknik, professionell utveckling och etik på ett mer utvecklat och systematiskt sätt. Det tycker jag är bra. Men det är lika viktigt att vi ger studenterna en tillräcklig biologisk kunskapsbas med förståelse för grundläggande medicinska sammanhang. Utan förståelse för dessa finns nämligen risk för att patienter inte får ett säkert omhändertagande.
*
Förra veckans reflexion fick fel avsändare. »Hippokrates och bloggar« författades av
Stefan Johansson, Läkartidningens medicinska redaktionschef.