Klinisk forskning i vårt land har problem. Satsningar görs nu för att förbättra situationen. Vetenskapsrådet har utlyst projektbidrag under rubriken »Kunskapsluckor i hälso- och sjukvården«. Totalt 40 miljoner kronor finns att fördela. Det kanske inte ter sig så imponerande i jämförelse med de 258 miljarder som sjukvården (inklusive kommunal äldreomsorg) kostade i Sverige 2006.
Visst finns det även andra anslagskällor för klinisk forskning, men resurserna är ändå otillräckliga. Ökad investering i klinisk forskning kan vara ekonomiskt lönsam, inte minst med tanke på att sjukvårdskostnaderna kommer att öka drastiskt i takt med ökningen av andelen äldre i befolkningen. Forskning om hur behandlings- och utredningsmetoder bäst ska användas har en stor potential att göra vården mer kostnadseffektiv, inte bara genom att införa nya och bättre metoder utan även genom att utmönstra äldre icke evidensbaserade och ineffektiva.
Men det behövs också att andra än de som driver projekten och söker anslag för att genomföra dem engagerar sig. Stora kliniska projekt är lagarbeten som bara kan genomföras om många medarbetare i vården bidrar. Jag förstår den konflikt som existerar mellan olika arbetsuppgifter i ett pressat dagsschema. En god vård förutsätter dock kunskaper om optimala utrednings- och behandlingsmetoder. Arbetet med att ta fram den kunskapen är angeläget och behöver inte stå i strid med god läkekonst. Men en förutsättning är att sjukvårdshuvudmännen tar sitt ansvar för att bereda extra tid åt kvalitets-, forsknings- och utvecklingsarbete. Det tjänar vi alla på!
