I decembernumret av Archives of General Psychiatry presenteras en tankeväckande artikel om hur valet av behandlingsmetod för depression har förändrats i USA. Jag kom att fundera över de riktlinjer som Socialstyrelsen nyligen givit ut om behandling av depression och ångestsjukdomar i Sverige.
I artikeln rapporteras att den under 1990-talet påtagliga ökningen av andelen individer som fick behandling för depression i psykiatrisk öppenvård i USA nu mattats av, och andelen 2007 var ca 3 procent. Av dessa fick ca 75 procent antidepressiva läkemedel, en i stort sett oförändrad andel, medan psykoterapeutisk behandling minskat från ca 54 procent till 43 procent. Prevalensen av depression i befolkningen är beräknad till 6–7 procent, så obehandlad depression är fortfarande ett stort problem.

Säkert finns det många förklaringar till utvecklingen i USA, inte minst sjukförsäkringssystemets utformning, som på många sätt är olik vår. Men sannolikt finns också faktorer som gäller även här, såsom brist på kompetenta terapeuter, psykoterapeutiska skolstrider och inte minst olikstarka lobbygrupper som påverkar utvecklingen. Trender i USA brukar ofta efter några år nå Sverige.
Så, hur kommer Socialstyrelsens riktlinjer att påverka behandlingsmönstret i Sverige? Kommer USA-trenden att motverka syftet med dessa? Personer med lindrig till medelsvår depression ska enligt dessa riktlinjer i första hand erbjudas evidensbaserad psykoterapeutisk behandling, medan farmakologisk behandling är förstahandsbehandling vid svårare depression. Intressant vore att få se en liknande studie för svenska förhållanden så småningom!