Varje jul stoppar jag en liten flaska single malt-whisky i brevlådan hos en ortoped som bor inte så långt från mig i Bromma. Utan hans insats hade jag inte kunnat passera hans hus, gående i snabb takt, som jag gjorde i morse med Rossinis ouvertyr till »Barberaren i Sevilla« dånande i öronen och svetten drypande i ögonen.
Ortopeden opererade in en ny höftledsprotes på mig för snart elva år sedan med det lugnande beskedet att den här varar lika länge som en Volvo. Vi stöter ibland på varandra i Vivobutiken på Nockebytorg, och han har vid tillfälle sagt att han nog snart kommer att gå ned på heltid. Han är 72 år och opererar höfter på löpande band och har inte för avsikt att sakta farten mer än så, och det är det många som ska vara tacksamma för. Ska man få en ny höft inopererad vill man helst att det ska utföras av en person som gjort det förr. Många gånger.
I det nya numret av Läkartidningens populärvetenskapliga tidskrift Hälsa & Vetenskap kan man läsa att antalet höftprotesoperationer dubblerats de senaste tio åren – från cirka 6 000 till långt över 12 000 – och jag funderar hur många denne man svarat för, nästa gång i butiken ska jag fråga.
Jag minns att den kände vetenskapsjournalisten Stig Nordfeldt sa, när jag berättade om min operation, att höftledsproteser är en av 1900-talets riktigt stora uppfinningar på det medicinska området. Den andra uppfinningen av betydelse är koronar bypass-operationen. Sedan nämnde han en sak till som jag glömt, och tyvärr kan jag inte fråga honom eftersom han dog för något år sedan. Men om det är någon av läsarna som vill komplettera listan tar jag gärna emot mejl om det.
