I en aktuell artikel om behandling av hjärtinfarkt, se (Medicinsk kommentar, sidan 2644), anges »state of the art« vid manifest sjukdom. Men när vi diskuterar riktlinjer för prevention av hjärt–kärlsjukdom så finns det flera kulturella tolkningar som kan betraktas som »art of states«. I norsk och isländsk allmänmedicinsk forskning ifrågasätts hela grunden; är gränsvärden rimliga då en majoritet av alla över 65 år kan klassificeras som behandlingskrävande?
För medicinsk behandling väljer vi mellan rekommenderade läkemedelsgrupper som var och en bidrar med en viss riskreduktion. Det är nog snarare bland de generella livsstilsinterventionerna som kulturskillnaderna finns. I Sverige är det bra att röra på sig, att äta grönsaker och att undvika snabba kolhydrater. Vi har dock svårigheter att ge klara besked i fettfrågan. I Centraleuropa får en patient med högt blodtryck rådet att dra ned på kaffet. Jag har svårt att se detta råd spridas i Sverige, där vi snarare tagit till oss kaffets eventuellt skyddande effekt mot demens och diabetes.
I Finland har det etablerade sambandet mellan salt och hypertoni lett till att man försökt halvera salthalten i mat. Danska forskare har, typiskt nog, i en Cochraneöversikt bekräftat att saltreduktion sänker blodtrycket men negativt påverkar blodfetter och stresshormoner.
Vi måste fortsätta den vetenskapliga utvärderingen men acceptera att vi väljer att fokusera på olika delar av julbordet. Eller som Jesus uttrycker det: »Bevara er sälta och håll fred med varandra« (Markus 9:50).
