Sambandet mellan levnadsvanor och hälsa är mycket starkt. En fördelaktig livsstil minskar inte bara morbiditet och mortalitet för en rad sjukdomar, den förbättrar även självrapporterad hälsa och livskvalitet. Dessutom bidrar exempelvis ett minskat köttintag, ett ökat intag av grönsaker och en ökad fysisk aktivitet i samband med transporter till en minskad belastning på vår planets resurser och en minskad produktion av koldioxid. Intressant nog har de flesta människor insikt om dessa samband – på ett intellektuellt plan. För att ändra sin egen livsstil krävs dock mer. Den minskning av cigarettrökning som skett under de senaste decennierna beror av en kombination av ökad kunskap, sänkt social acceptans, lagstiftning och förbättrade metoder för rökprevention och rökavvänjning.
Nyligen kungjorde Socialstyrelsen »Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder«. Dessa innefattar tobaksbruk, riskbruk av alkohol, otillräcklig fysisk aktivitet och ohälsosamma matvanor. Åtgärderna har delats in i tre nivåer: enkla råd, rådgivande samtal och kvalificerat rådgivande samtal. En stor del ska utföras av andra yrkeskategorier än läkare. Men läkarkårens roll är central och oundgänglig. En majoritet av alla patienter vill att läkare tar upp levnadsvanor av betydelse för hälsan. Läkare har en särställning med en trovärdighet som är avgörande för motivationen hos många. Avgörande är att läkaren tar upp dessa frågor på ett sätt som upplevs relevant för patienten. Vad som krävs är kunskap, intresse och inte minst avsatt tid. Nu är det främst upp till landstingen att skapa resurser och andra förutsättningar för att dessa kraftfulla verktyg ska kunna bidra till förbättrad hälsa.