Den statliga missbruksutredningen offentliggjordes för snart ett år sedan. Gerhard Larsson hade fått uppdraget att göra en översyn av den samlade svenska missbruks- och beroendevården. Hans utredning pekar på en rad brister i dagens missbruksvård och ger olika förslag på åtgärder, som alla syftar till att stärka individens rätt till kunskapsbaserad vård. Både vetenskap och klinik har utvecklats inom beroendemedicinen – nu måste även strukturerna hänga med. Hälso- och sjukvården bör ges ett huvudansvar för vård och behandling. Larsson pekar också på behovet av vård för personer med beroende av läkemedel eller dopningsmedel – två grupper för vilka det i dag nästan helt saknas riktade insatser.
Utredningen gick på remiss förra sommaren. Vi var många som lade ner mycket arbete på att läsa, begrunda och kommentera den digra luntan i två volymer. Jag tror att vi alla kände att det var ett kärt besvär, eftersom översynen kändes så angelägen.
Men vad övrigt är, är tystnad. Ingenting har hänt. Inga regeringsbeslut. Inga planerade propositioner. Sven Andréasson och Jörgen Engel har i en debattartikel i SvD den 12 mars luftat sin oro över denna tystnad. Tänker regeringen gömma utredningen i något mörkt arkiv? Vågar man inte ta konsekvenserna av utredningens slutsatser och »utmana starka kommunala intressen«? Jag kan bara lyfta på hatten och instämma. Visst, här finns stora ekonomiska intressen, känsliga professionsfrågor och revirtänkande att ta itu med. Ett utmärkt tillfälle för regeringen att visa handlingskraft och göra verklig skillnad för en stor och utsatt grupp människor!