När jag läste medicin på Karolinska institutet för så där 40 år sedan läste inte jag eller någon av mina studiekamrater någon del av utbildningen utomlands. Vi gjorde en kort studieresa till Rom på medicinkursen, och det var jättespännande! Numera genomför cirka hälften av läkarstudenterna på Karolinska institutet någon del av sin utbildning utomlands. Det kan vara allt från att läsa en eller två terminer i Wien, Madrid eller Heidelberg till en kortare kurs om diabetes i Indien eller att göra sitt examensarbete i Australien eller USA.
I min roll som lärare med särskilt ansvar för studenter som vill läsa psykiatri, neurologi, ögon och öron utomlands får jag regelmässigt del av deras erfarenheter. De kommer allt som oftast hem mycket nöjda med att ha fått se hur utbildning och sjukvård fungerar i ett annat land och hur kulturella skillnader tar sig uttryck i patient–läkarrelationen.
En vanlig fundering över att förlägga delar av läkarstudierna utomlands är: Lär man sig allt man ska? Min erfarenhet är att dessa studenter, som i de flesta fall väljer att delta i tentamen efter hemkomsten, klarar sig utmärkt. Dessutom har de fått erfarenheter och kunskaper som är utomordentligt värdefulla i ett alltmer mångkulturellt samhälle, där vi inom sjukvården regelmässigt möter människor från andra länder och där en djupare förståelse för kulturella skillnader i patient–läkarrelationen säkerligen bidrar till ett effektivare och bättre omhändertagande.
