I detta nummer finns en genomgång av fall av ACE-hämmarutlösta angioödem (se sidan 758). Sådana är lyckligtvis ovanliga, men med tanke på att det är en allvarlig och i vissa fall dödlig biverkning kan det finnas anledning att ifrågasätta ACE-hämmarnas plats som ett av fyra rekommenderade förstahandsmedel vid hypertonibehandling. För mindre än 10 år sedan var de två förstahandsvalen vid detta tillstånd tiazider och betablockerare. Vid otillräcklig effekt rekommenderades en kombination av dessa medel. Detta är numera en kombination som man helst undviker på grund av risken för ogynnsam metabol påverkan. Betablockerare har också förlorat sin plats bland förstahandsmedlen för blodtryckssänkning i svenska rekommendationer, då de har något sämre strokeförebyggande effekt än övriga vanliga blodtryckssänkande medel.
Klassen angiotensinreceptorblockerare (ARB) har sedan det första patentet på dessa gått ut blivit ett ur kostnadssynpunkt närmast likvärdigt alternativ till ACE-hämmare. De stora studier som gjorts tyder på en likvärdig kardiovaskulär skyddseffekt, men lägre förekomst av biverkningar, framför allt rethosta som ungefär var tionde ACE-hämmarbehandlad patient drabbas av. Även patienter som behandlas med ARB kan drabbas av angioödem (liksom patienter som inte har några läkemedel alls kan få det) men denna risk är mycket lägre än med ACE-hämmare.
I medicinen är inget statiskt. Som jag ser det bör det numera vara tiazider, ARB och kalciumblockerare som är rekommenderade förstahandsmedel vid högt blodtryck.