Bankett i Blå hallen och oklar koll på lagen om offentlig upphandling. Miljoner på rull och initialt ospecificerade fakturor. Ledningen för Stiftelsen för strategisk forskning önskade visst positiv uppmärksamhet kring sin gärning, men fick i stället löpa gatlopp.
Det ligger nära till hands att kontrastera finansiärernas frikostiga kalasande mot forskarens gnetiga vardag. Anslag jagas i tuff konkurrens med andra, likt en vetenskaplig variant av offentlig upphandling. Vem slänger in det mest attraktiva anbudet? Material måste noga sammanställas, forskningsplaner och CV bifogas. Kostnader, från kaffekassa till lokalhyra, ska specificeras. Inte sällan måste upplägget genomgå etikprövning.
Det kan förstås ordas en hel del om det sluttande plan som är offentlig representation, liksom vad som är rimliga utgifter för PR. Ett och annat kritiskt ord skulle också kunna sägas om utformningen av lagen om offentlig upphandling.
Men, med detta beaktat: vad sägs om en etikprövningsnämnd för offentligt finansierade balunser? Rätt frågor i rätt tid kan bespara en institution mycket omak längre fram. För visst bör det få kalasas, men är det rimligt att bjuda in med plexiglasplaketter och lägga mer än hundratusen på ballonger? Bör kuvertkostnaden prövas i offentlig upphandling? Är kvitton i prydlig ordning?
Ofinansierade forskare kan annars gå samman och bilda PR-byrå. Det verkar ju finnas ekonomi i att marknadsföra vetenskap, för somliga har spenderbyxorna på men varken hängslen eller livrem.