Det är riktigt mörkt nu när väckarklockan ringer, kallt och ruggigt därute. Några tuffa veckor att ta sig igenom fram till jul. I dag börjar Medicinska riksstämman. Den brukar, utöver vetenskap och professionell samverkan, vara förknippad med den första vinterhalkan i Stockholmstrafiken. Hoppas allt ska gå bra de här tre intensiva dagarna. Att det fortfarande finns utrymme i läkarens vardag att träffas några timmar för utbyte av kunskaper och erfarenheter även mellan olika specialiteter och över professionsgränserna. Att våra arbetsgivare tycker det är värt en slant och ser det som en fördel att vår fortbildning inte längre är beroende av läkemedelsindustrins vidlyftiga montrar och generösa utdelning av pennor och karameller.
Jag ska leda ett symposium om behandlingsmål, om vikten av att alla som förskriver läkemedel diskuterar och dokumenterar vad behandlingen ska syfta till. Inte bara varför, utan också varthän. »Kvalitet är den process som leder till att man uppnår ett på förhand uppsatt mål.« Sätter vi upp rätt mål? Trots tydliga behandlingsmål för blodtryck och blodfetter inom kardiovaskulär prevention finns det uppföljningsstudier som visar att få patienter når målen. Detta har jag reflekterat kring tidigare i denna spalt och lär nog komma tillbaka till igen.
Det står i Socialstyrelsens nya föreskrifter att en läkemedelsberättelse ska innehålla uppgift om behandlingsmål och när och av vem som behandlingen ska följas upp. Det är ett steg framåt.
För övrigt önskar jag alla Läkartidningens läsare ett riktigt gott slut på månaden november.