Medicinska forskare åtnjuter generellt sett ett mycket stort förtroende bland allmänhet och journalister. Tilliten är dock varierande till rapportering om medicinska frågor i traditionella medier och särskilt i de nyare digitala medieformaten. Även om forskare tycker att de interaktioner de har med journalister oftast fungerar mycket bra är man mycket kritisk till vissa mediers återkommande oseriösa tolkningar av enskilda vetenskapliga studier. Larmjournalistik om kost, läkemedel eller olika riskfaktorer för sjukdomar säljer lösnummer och ökar trafiken på olika nätsidor. Debatten i de sociala medierna kan vara intensiv och ofta helt utan sakkunniga involverade. Detta är vilseledande, kan leda till problem för enskilda patienter och minskar tilltron till både journalistik och vetenskap.
Medier som har journalister specialiserade inom medicin- eller vetenskapsjournalistik har generellt sett mycket bra kvalitet i rapporteringen. Tyvärr har dessa blivit ovanliga även inom de större mediebolagen.
Jag anser att läkare och medicinska forskare bör medverka mer i debatter kring tolkningar av vetenskapliga studier. Rent praktiskt kan detta ske på flera sätt. Enskilda forskare, universitet, vetenskapliga intresseorganisationer eller Läkartidningen kan medverka i befintliga medier men även skapa nya mediemekanismer. Exempel skulle kunna vara »Radio Medicin« eller webb-TV-programmet »den publika akademin«. Där skulle snabba kommentarer, dialoger, frågeprogram och evidensbaserade reportage kunna ge en mer rättvisande bild av det vetenskapliga läget inom olika fält. Läkarkåren har här stora möjligheter och ett ansvar.