På en ortopedklinik jag besökte nyligen har läkarna i många år efterlyst ett bilddokumentationssystem för artroskopi. Varje gång frågan tas upp beslutar man att tillsätta en grupp för att göra en kravspecifikation och en överblick över marknaden.
De här grupperna brukar ivrigt sätta igång sitt arbete, men det hakar upp sig när det kommer till kompatibiliteten med journalsystemet. Visst är det tekniskt möjligt att koppla ihop systemen, men innan det kan bli aktuellt måste ju IT-avdelningen först ro i hamn projekt x, y och z, som dragit ut på tiden och kostat mer än vad någon kunnat ana. Så falnar engagemanget och det hela faller i glömska för att ungefär en gång om året aktualiseras på ungefär samma sätt.
Vad gör man då när man har intressanta artroskopibilder att spara i utbildningssyfte eller av medicinska skäl?
Så här gör jag, berättade en av ortopederna: »Jag fotograferar bildskärmen med min Iphone, sedan mailar jag bilden till mig själv från telefonen. Då kan jag ta upp bilden i min dator och sedan printa ut den på ett A4-papper och sedan skanna in denna papperskopia i journalarkivet. Så när jag sedan behöver ha tag på bilden så finns den faktiskt i patientens journal! Bildkvaliteten är av suddig paparazzikvalitet men med god vilja kan man i alla fall urskilja något av det man såg från början.«
Så kan det vara i vår digitala tidsålder – och vilken väl använd läkartid.
