Det är ont om läkare i Syrien. Det kunde Hussam Shihadeh berätta om nyligen i ett upprop till läkarkåren (LT nr 51/52 2012). En del är skjutna. Andra sprängda i bitar av Bashar al-Assads soldater. Somliga har flytt.
»Att skjuta en läkare ger mer effekt än att skjuta tusen soldater«, som doktor Osman al-Hajd säger, en av dem som Staffan Heimerson och Niclas Hammarström berättar om i detta nummer av Läkartidningen. Våra utsända var där, stundom i livsfara, under några dygn, duckande över gatorna för att undvika krypskyttar. Doktorerna de träffade har varit i livsfara i ett par år. De jobbar på. Plockar bort splitter, syr igen skottsår, gräver i sprängda magar. Sjukhuset de fanns i i oktober är bombat, de jobbar vidare i små bås i en annars öde galleria där de kunnat sätta upp primitiva kliniker. Ibland spelar de lite badminton eller vad det nu är, barn och fruar finns i närheten, när de korta stunder kopplar av.
Staffan och Niclas kom hem, men de var ytterst nära att sprängas i bitar i en granatexplosion 50 meter från dem. De stannade och köpte Cola, det räddade dem. Issa al-Meziad och Osman al-Hajd jobbar kvar.
Hussam Shihadeh efterlyste en svensk organisation som kan samordna en medicinsk/humanitär hjälp till Syrien. Vårt reportage understryker rimligheten i detta. Nyligen förklarade FN:s sändebud i Syrien, Lakhdar Brahimi, att inbördeskriget i Syrien nu nått »tidigare oöverträffade nivåer av gräslighet«. Samtidigt berättade nyheterna om 70 mördade unga pojkar funna i floden som flyter genom Aleppo.
Issa och Osman jobbar på. De sköter sitt, 120 patienter om dagen. De behöver stöd.