Sjukhus går med underskott, vårdplatser saknas och arbetsmiljön brister. Verksamheter åläggs viten, några hotas av nedläggning. Vissa landsting får bonusmiljoner för korta köer, andra inte. Problemen känns igen från förr, de ekonomiska åtgärderna likaså.
Kanske angriper vi svårigheterna på fel sätt. Jag minns ett föredrag om incitamentsstrukturer och kreativitet. Psykologen Dunckers experiment tas upp. En försöksperson sätts vid ett bord med ett stearinljus, tändstickor och en kartong häftstift framför sig. Uppgiften är att fästa ljuset vid väggen och tända det utan att stearin droppar över bordet eller golvet. Det visar sig att om häftstiften ligger i lådan ses endast häftstiften som potentiella redskap. Om problemet i stället presenteras med häftstiften bredvid kartongen blir det plötsligt uppenbart att man kan använda själva kartongen som en hylla för ljuset.
Försöket har upprepats flera gånger. På 60-talet studerades hur ekonomiska incitament påverkar resultaten. En grupp lovades ekonomisk ersättning om uppgiften löstes på kort tid, den andra fick höra att det rörde sig om ett diagnostiskt test. Då häftstiften låg i kartongen tog det längre tid för gruppen med det ekonomiska incitamentet. När de låg utanför, och lösningen var uppenbar, visade sig dock pengabelöningen vara mer effektiv. En tolkning av försöket är att ekonomiska incitament hämmar kreativitet.
Vården drabbas ofta av komplexa problem där lösningarna inte alltid är givna. Försök har gjorts med såväl piska som morot. Effekten kan diskuteras. Dagens och framtidens utmaningar kräver sannolikt att vi tänker utanför gamla ramar. Frågan är om vårdens aktuella ekonomiska styrning underlättar det.