Nuförtiden pratas det mycket om flöden i både små och stora sjukstugor. Och då handlar det inte om flöden av blod, galla eller någon annan kroppsvätska utan om hur patienter, prov och information snurrar runt i vårdkarusellerna.
Även på min arbetsplats har flödesarbetet fått fäste. Jag var med i vårt eget pilotprojekt och det var bland det roligaste jag gjort på jobbet på länge. Kreativitet med öppna spjäll i bästa tvärprofessionella anda! Nu har vi nya stora whiteboardtavlor för att sätta det gryende arbetsdygnets alla planer på pränt.
Nu blir du antagligen misstänksam och tänker att jag snart säger både Toyota och korta vårdtider i samma mening. Det tänker jag inte göra. Främst för att jag inte tror att detta »nya arbetssätt« är det magiska trollspö som kommer att lösa vårdens alla problem med vårdplatser, väntetider och dåligt grupparbete.
Att jag känner mig småfrälst beror snarare på arbetsprocessen mot ett bättre flöde kräver en genomlysning av patientens resa genom den alltmer komplicerade vårdapparaten utifrån patientens eget perspektiv och behov, med målet att komma längre än läpparnas bekännelse om att »sätta patienten i centrum«. Det är ett mind-set jag själv vill bära inom mig. Det är en kultur som jag vill att min arbetsplats ska odla. För även om inte patienterna strömmar igenom mottagningar och avdelningar särskilt mycket fortare än förr, frigörs utrymme för mer evidensbaserad medicin och hög-re patientsäkerhet. Det är också en vinst att räkna hem.
