En lång och vacker sommar har tagit slut. Vårdsituationen har varit pressad på många håll i sommar- Sverige. Patientsäkerheten har varit hotad på många kliniker, vilket inte är något nytt – se Jan Halldins debattartikel på sidan 1676 i detta nummer.
Patientsäkerhet som begrepp har blivit alltmer uppmärksammat under senare år. Naturligtvis är det bra att man lägger ner ett intensifierat arbete på detta område, men det man avser med begreppet är i allmänhet en patientsäker vård på sjukhus. Det vill säga att undvika vårdskador.
I tider av brist på sjuksköterskor, men även i viss mån brist på ekonomiska resurser, har det blivit populärt att hänvisa till patientsäkerhet när man på kliniknivå reducerar antalet vårdplatser. Det är i och för sig förståeligt att verksamhetschefer tacklar resursbrist med motsvarande reduktioner av verksamheten, men är det verkligen ett patientsäkert agerande om man ser det i ett bredare perspektiv?
Alternativen för den enskilda patienten med ett specifikt vårdbehov är att inte vårdas på den bäst lämpade kliniken utan på en annan klinik, kanske till och med på ett annat sjukhus, eller att inte vårdas inneliggande över huvud taget. I de allra flesta fall en sämre lösning för patienten med bristande säkerhet som följd.
Det är patientens säkerhet och välbefinnande (oavsett om de är på rätt avdelning eller i hemmet) som ska vara vårt fokus, inte den enskilda klinikens säkerhet och mätetal. Detta kan kräva ett annat sätt att tänka – inte minst i samband med hur vården planeras nästa sommar.
