Den senaste i raden av myndigheter som jobbar med vårdfrågor har hissat en varningsflagga. Myndigheten för vårdanalys menar att patienter har svårt att välja den bästa bland vårdcentraler eftersom de inte redovisar sina medicinska resultat öppet.
Jag har själv gjort en djupdykning i att vård handlar om äpplen och päron, svåra att jämföra. I ett forskningsprojekt undersökte jag dödligheten hos för tidigt födda barn förlösta på läns- alternativt regionsjukhus. Räknat i procent var dödligheten högre på regionsjukhus. Men, analyser som tog hänsyn till att riskfaktorer fördelade sig olika visade att den relativa dödsrisken i stället var lägre på regionsjukhus, givet att förlossningen var mer än tre månader för tidig.
Det var ett mödosamt arbete att reda ut detta och när allt var färdigt tog det dessutom nästan två år innan manuset passerat referentgranskningen. Trots ett gediget epidemiologiskt hantverk, med validerade exponeringar och ett hårt utfall, och där confounding, effektmodifiering och klustereffekter var väl omhändertagna.
Kort sagt, medicinska resultat är hal is. Om de överhuvudtaget ska gå att jämföra behöver procentsatser ses genom ett analytiskt filter som den genomsnittliga läkaren knappt förstår sig på själv.
Givetvis är det en viktig fråga att alla patienter får bra vård. Men riktigt bra utforskningar av detta minerade fält är mer en fråga för forskare än för en myndighet. Om patienter ska kunna välja vård utifrån något annat än synbara resultat.
