På en kongress om medicinsk publicistik hade jag nöjet att lyssna på John Ioannides som 2005 publicerade »Why most research findings are false« [PLoS Med. 2(8):e124.doi: 10.1371]. Artikeln väckte enorm uppmärksamhet och även om författarens för forskningssamhället provokativa ståndpunkt kritiserats har hans uppfattning huvudsakligen mött stor respekt. Ioannides har i år publicerat ett arbete som undersökt vilken evidens det finns för sambandet mellan cancer och vanliga födoämnen [Am J Clin Nutr. 2013; 97:127-34]. Man har undersökt vad som publicerats angående de 50 vanligaste ingredienserna i en välkänd kokbok. För hela 40 av dessa fanns det evidens för antingen ökning eller minskning av cancerförekomst. Författarna menar att en stor del av studierna visar orimliga effektstorlekar, och genomgående minskar effekterna när de analyseras i metaanalyser.
Det finns många orsaker till att forskningsfynd vid närmare granskning inte visar sig hålla. Läkemedelsindustrin har ofta kritiserats för att överdriva resultat, men när det gäller att replikera grundläggande molekylära mekanismer anser Ioannides att det är just industrin som är mest noggrann. Man vill helt enkelt inte ödsla resurser på ett fynd som inte är korrekt.
Kan vi då lita på forskningen? Så här i Nobelpristider kan det ju vara befogat att knyta an till det faktum att det ofta är upptäckter med ett antal år på nacken som belönas. Risken att hamna fel i bedömningarna minskar med tiden då fynd har replikerats och den eventuella kliniska relevansen hunnit bli mer tydlig. Forskning är viktigt och har en enorm betydelse ur många aspekter, men en initial sund skepticism är säkert ofta befogad!
