Under regniga juldagar har jag ägnat en viss tid åt tv-tittande – närmare bestämt senaste säsongen av den amerikanska serien »Mad men«. Den utspelar sig på en reklambyrå i Manhattan under slutet av 1960-talet, och det som slår mig är hur otroligt mycket huvudpersonerna röker! Hela tiden! Visst måste det vara överdrivet?
Men man glömmer snabbt. I förra numret av Läkartidningen skrev Stefan Willers att 35 procent av svenska män var rökare så sent som på 1980-talet. När jag började min karriär på kvinnokliniken satt såväl blivande mammor som barnmorskor och läkare tillsammans i ett litet gemytligt rum inne på förlossningen och blossade för glatta livet. Läkarna dessutom i vita (nåja) rockar ovanpå privata kläder. De små som redan kommit ut till jordelivet låg och sussade i rummet intill. Det känns i dag helt otänkbart, närmast kriminellt.
Ännu längre tillbaka i tiden arbetade jag på röntgen. Där samlades personalen vid framkallningsapparaterna och inväntade resultaten medan tobaksröken låg tät över granskningsfönstren. Det berättades att en röntgenläkare härsknade till på rökande ortopeder som under ronderna askade och fimpade på synnerligen olämpliga ställen, så till slut skrev han en liten lapp som han placerade på den kraniumhalva som stod närmast rökarna: »Detta är ingen askkopp!« Efter ronden fanns ytterligare tre ord på lappen: »Men den duger!«
Skönt att tiderna förändras, allt var inte bättre förr!
