Införandet av »fast-track«-konceptet« (en koordinerad perioperativ handläggning i syfte att minska den påfrestning operationen innebär, samt underlätta återhämtning efter ingreppet) har inneburit avsevärda framsteg för flera olika grupper av patienter. Allt fler patienter behandlas nu efter fastlagda protokoll, med förbättrade både subjektiva och objektiva resultat som följd. Det har också visats vara möjligt att förkorta behandlingstiderna. Efter hand har fokus delvis kommit att riktas mer på de kortare behandlingstiderna, snarare än på de förbättrade resultaten.
Men kan det gå för fort? Kan »fast-track« i själva verket visa sig vara »slow-track«?
I höstas publicerades i Spine en artikel [Oestergaard et al, Spine 2013;38:1979–85] som jämför utfallet vad avser effekt och kostnader för att påbörja hembaserad rehabilitering 6 och 12 veckor efter genomförd lumbal spinal fusion på grund av degenerativ disksjukdom eller spondylolistes. Behandlingen som innebar start av rehabilitering efter 6 veckor visade sig vara sämre för individen, i form av sämre livskvalitet och utebliven vinst av kvalitetsjusterade levnadsår, men också dyrare för samhället på grund av större sjukvårdsbehov. Författarna drar slutsatsen att tidpunkten för påbörjande av hembaserad rehabilitering avsevärt påverkar kostnadseffektiviteten för rehabiliteringen.
Studien är tankeväckande. Det kan alltså gå för fort. Och generellt är det troligen så att det inte blir bättre därför att det går fortare. Mer sannolikt är att det går fortare därför att det blir bättre.
