Läkartidningen får i läsarundersökningar goda omdömen för sina vetenskapliga och fackliga artiklar. Men det finns också röster om att det fattas allmänmedicinska aspekter. Många debatter och reportage kommer från primärvården, men få rent vetenskapliga allmänmedicinska arbeten.
En anledning är att det skickas få manus från allmänmedicinska forskare till Läkartidningen. Men trots larm om minskande resurser i primärvården uppfattar jag ändå att vi ser ett ökat vetenskapligt samarbete såväl nationellt som internationellt, se till exempel artikeln på sidan 726. En annan trend är att många yngre forskande allmänläkare ingår i forskargrupper som inte definieras av specialiteten utan snarare utgår från forskningsfrågan. Att hitta mer gränsöverskridande samarbeten är en nödvändig utveckling. Det har exempelvis under det senaste året publicerats avhandlingar inom ämnena epidemiologisk dermatologi och kardiologi som skrivits av ST-läkare i allmänmedicin. Att allmänmedicin ingår som en naturlig del i vårdkedjor och forskning kring de stora folksjukdomarna är en bra utveckling, se bl a artikeln om hjärtsvikt på sidan 731.
Efter tre år som redaktör har jag, med stor hjälp av granskare, fört fram allmänmedicinska aspekter på artiklar om diabetes, äldrevård, patientnära provtagning med mera. Många bra avhandlingsreferat har publicerats. Den allmänmedicinska aspekten finns alltid med på redaktionsmötena när vi går igenom uppslag kring reportage, planerar temanummer eller symposier. Med detta tackar jag för en intressant tid och önskar nästa allmänmedicinska redaktör lycka till.
