Vår sjukvård förbättras. Nya och mer effektiva metoder för diagnostik och behandling introduceras. I de allra flesta fall efter vetenskaplig utvärdering. Men hur våra metoder fungerar i praktisk sjukvård behöver även följas upp kontinuerligt. Kvalitetsuppföljningar är i sig själva kvalitetshöjande. Ett exempel på detta är hjärtsjukvården som i Sverige med sina hjärtinfarktregister utvecklats bättre än i till exempel England [Gale CP, Fox KAA. International comparisons of acute myocardial infarction. Lancet. Epub 23 jan 2014]. Den drygt trettioprocentiga skillnaden i 30-dagars mortalitet efter hjärtinfarkt mellan länderna har tolkats bero på en långsammare implementering av evidensbaserade metoder i England. Detta delvis beroende på en avsaknad av möjligheten att koppla given behandling till resultat.
Förhoppningsvis förbättras även omhändertagandet av patienterna vad avser personligt bemötande, etik och empati över tiden. En debatt har pågått där kvalitetsregister har kritiserats som en hindrande faktor för god vård.
Forskning, utveckling och utbildning är en nödvändig del i sjukvården förutan vilken kvaliteten skulle sjunka. Det borde inte finnas en konflikt mellan att registrera vad vi gör och att ta hand om den individuella patienten på ett bra sätt. Jag inser att hindret stavas tid och jag tror att vägen framåt är att skapa förhållanden som kan möjliggöra att vi bättre kan förena båda dessa viktiga aspekter. Detta för en så positiv utveckling av sjukvården som möjligt.
