Att prioritera vilka sjukvårdsinsatser som samhället ska satsa på och bekosta är viktigt. Ett exempel på ett arbete med detta syfte är den lista med onödiga åtgärder i allmänmedicinen som SFAM har arbetat med. Syftet är bra, men en del av förslagen har blivit livligt debatterade.
Det är ju inte så enkelt att sjuk- och hälsovård är en binär värld där åtgärder antingen är effektiva eller ineffektiva, adekvata eller icke-adekvata. I själva verket är en stor del av vår verksamhet förlagd till ett område som kan betecknas som en grå zon där nyttoeffekterna generellt i en population är tveksamma satt i relation till kostnaderna. Patientens egna önskningar, föreställningar, farhågor och förhoppningar måste också vägas in i individuella ställningstaganden.
Samma åtgärd som för den ena patienten kan vara önskad och av påtaglig nytta kan för nästa vara oönskad, eller kanske till och med ha negativa konsekvenser. Även om det inte går att förutsäga utfallet hos den enskilde, kan den förståndiga läkaren ofta i samråd med patienten fatta rätt beslut.
I takt med den medicinska teknikens landvinningar kan mycket göras, men kostnaderna blir också höga om vår arsenal av diagnostiska och terapeutiska medel utnyttjas oklokt. Att åstadkomma en så effektiv sjukvård som möjligt till en rimlig kostnad är naturligtvis inte en enkel uppgift. Viktiga steg på vägen är fortsatt forskning och att vi kontinuerligt utvärderar våra åtgärder på ett bra sätt. Att våra patienter blir bättre informerade om medicinens möjligheter, begränsningar och biverkningar är också angeläget. Det är patienterna som är våra uppdragsgivare, både som individer och – för de flesta av oss – inte minst som skattebetalare.
