Jag lyssnade på radioprogrammet »Kaliber« som den 22 februari tog upp frågan om bristande kontroll av läkares kompetens som orsak till allvarliga misstag och fel i vården. I programmet gavs två exempel på sådana misstag. Inslaget belyste det faktum att det från perioden efter läkarutbildningen och utbildning till specialist inte finns någon formell reglering av kunskapsbehov och uppföljning av kompetensen under läkarens yrkesliv som färdig specialist. Ingen alls!
Fortbildning är dock både ett ansvar och en rättighet för professionen. Läkaresällskapet och Läkarförbundet har nyligen i en debattartikel här i Läkartidningen uppmärksammat behovet av en systematisk fortbildning för att bibehålla och utveckla den professionella kompetensen.
Behovet av lättillgängligt kunskapsstöd för professionen är ett angränsande ämne. De flesta landsting har som ambition att erbjuda kunskapssammanställningar och stöd vid handläggning av de vanligaste diagnoserna. Men sex av tio primärvårdsläkare uppger i en nyligen genomförd undersökning av Health Navigator att det är svårt att hitta information i sitt landstings kliniska kunskapsstöd, och att tillgängligheten och formatet på informationen upplevs som problematisk.
Är det rimligt – ur ett resurs- och kvalitetsperspektiv – att landstingen själva ska ta fram kliniska rekommendationer och underhålla ett tjugotal separata versioner av kunskapsstöd? I Norge och Danmark har man skapat nationella icke-kommersiella internetbaserade kunskapsstöd med mycket lyckat resultat. Kanske är det nu dags även för ett svenskt nationellt kunskapsstöd anpassat efter »on demand«- generationens behov?
