Nu har studenterna precis skrivit sin sluttentamen och påbörjat vårens studentvalda kurser (SVK). Undrar lite över hur många av kursdeltagarna som i framtiden kommer att välja obstetrik och gynekologi som sin specialitet? Rent objektivt är ju det den roligaste specialiteten man kan tänka sig. Vad är det egentligen som gör att man väljer en viss inriktning? Många gånger är det nog slumpen, man får ett vikariat någonstans, kollegerna är trevliga, stämningen fin. En del har tidigt bestämt sig för en specialitet men upptäcker kanske att en annan är minst lika rolig.
Det som gör mig extra glad är när studenterna efter kursen beskriver att de blivit så positivt överraskade att de absolut vill hålla på med detta i framtiden. Det avgörande för studenternas upplevelse av sin kliniska placering är nog stödet och omhändertagandet på kliniken, vilket jag är övertygad om stimulerar inlärningen. Kliniska handledare som välkomnar studenten och delar med sig av sin kunskap kan vara avgörande för det framtida yrkesvalet. Alltså viktigt för framtida rekrytering. Det borde därför vara mer meriterande att delta i undervisningen. De bästa handledarna är de som tycker det är roligt att handleda.
En av våra yngsta underläkare sa, efter att ha haft en student med sig vid ett kejsarsnitt: »Studenterna är så härliga och duktiga, det förgyller dagen när man har en kandidat med.« Det är en underbar inställning som jag hoppas hon kommer att behålla för alltid. Så kära verksamhetschefer: visa gärna er uppskattning gentemot kolleger som är goda kliniska handledare, det lönar sig i längden!
