Jag befann mig vid Lunds konsthall förra veckan då orden slog mig för första gången trots att jag gått förbi dem så många gånger förut. »Man borde lägga ner lika stora resurser på att lösa kontaktlösheten som att lösa arbetslösheten«, stod det på en gatsten.
Många från äldre generationer menar att dagens samhälle är hårdare och mer individualistiskt än förr. I föreställningen »Ägd – Vad kostar ett rikare liv?« skämtade Henrik Schyffert och Fredrik Lindström om dagens konsumtionssamhälle. Med uttryck som att investera i en relation, spendera tid, äga frågor och sälja sig själv som exempel antydde de att språket speglar en sådan utveckling. För min del gjorde sig ordbytet inom sjukvården påmint; värdebaserad vård, produktion och vårdkonsumtion.
Under Almedalsveckan diskuterades antikoagulationsbehandling på ett av Läkartidningens seminarier. Waran ställdes mot nyare preparat, och nytta/risk såväl som kostnader och rutiner diskuterades. Plötsligt inflikade paneldeltagaren Viveca Gyberg, ST-läkare i allmänmedicin, att Warankontrollerna faktiskt uppskattas av ett antal, framför allt äldre och ofta ensamma patienter, då de står för en stor andel av deras sociala kontakt. En ny aspekt som inte alls mätts i randomiserade prövningar men som väcker till eftertanke.
Arbetslösheten må vara hög men kontaktlösheten är troligen högre. I vården möter vi många som lider av kontaktlöshet som sannolikt förvärrar sjukdom och symtom. Må hända att kontaktaspekten inte ensam ska styra behandling eller sjukvårdsorganisation, men nog kan den vara värd en tanke då och då, i synnerhet i ljuset av ständig rationalisering.
