Har ni sett gasellpensionären Dagny 103 år som vid 99 års ålder gick på en datakurs och därefter startade en blogg som i dag har haft 860 000 besökare!
Efter att hon levt ett till största delen vardagligt liv med en del sorger i bagaget får vi i tv-serien »Det är inte så dumt att bli gammal« följa hur hon nu äntrar tv-soffor, svingar sig upp i talarstolar och vant konverserar kändisar och journalister.
På den uttjatade frågan om nyckeln till ett långt liv svarar Dagny: »Bra gener och nyfikenhet, man blir gammal när man slutar vara nyfiken.« Kanske är det så.
I samma serie möter vi även »kvartersdoktorn« Magnus Eriksson som varit Södermalms egen världsmästare på att inge hopp hos sina patienter, men som en dag kände sig trött och slutkörd som kvartersdoktor.
Efter mycket vånda fattar Magnus beslutet att gå i pension, 64 år gammal. Inslaget problematiserar på ett finstämt sätt läkarrollen och existentiella frågor om vem man är om man inte jobbar.
Att det inte är den kronologiska utan den biologiska åldern som har betydelse för människors vitalitet och livskraft känner vi redan till.
Mot bakgrund av exemplen ovan kan vi också lägga till vikten av att ha en mental beredskap för att tänka nytt vid viktiga skiften i livet och redan i dag fundera över hur vi kommer att hantera vår längtan efter att göra något mer, och att vara behövda efter att ha avslutat ett långt yrkesliv som läkare.
