Jag hoppas att vi ses på Medicinska riksstämman den 3–4 december. Riksstämman har en lång historia. I över 70 år har landets läkare samlats en gång om året för att utbyta kunskaper och erfarenheter. Formerna har varierat över tid. Kanske kan man säga att stämman hade sin storhetstid för 20–30 år sedan, då den samlade uppemot 30 000 besökare och en gigantisk utställning, där hugade kollegor kunde jaga pennor, »post-it«-lappar och godis. Alla Läkaresällskapets sektioner hade både årsmöten och vetenskapliga program. Det var där man träffade kurskamraterna från studietiden och umgicks under lättsamma former på kvällarna.
Som läkarbarn har jag inte en odelat positiv minnesbild från den tiden. Det första snövädret och vinterhalkan brukade alltid slå till den sista veckan i november och det blev till en nästan kuslig regel att någon av föräldrarna hamnade i diket med bilen på vägen dit.
I dag har riksstämman en annan form. Basen utgörs inte längre av de specialitetsspecifika frågorna, utan av de som är gemensamma för oss alla i vår läkarroll. I en tid när vi i sjukvården obönhörligen går mot en allt högre grad av subspecialisering är jag övertygad om att vi alla har att vinna på att stanna till och lyfta blicken ett ögonblick. Att mötas och diskutera vad det innebär att vara läkare i dag, i en global värld med ständigt nya utmaningar, men också nya möjligheter.
Medlemmar i Svenska Läkaresällskapet har fritt inträde i år, så glöm inte att registrera medlemskap i god tid före den 15 november.