En bra sjukvård i framtiden förutsätter engagerad och välutbildad personal. Sjukvården har successivt blivit mer pressad av ökade behov hos och krav från patienterna i kombination med begränsade ekonomiska ramar. Risken finns för nedprioritering av undervisning och handledning. På det sjukhus där jag arbetar har detta blivit mer uppenbart under de sista åren. Kollegor vittnar om en tilltagande tidspress som medför att undervisande uppgifter ofta kommer i kläm. Jag misstänker att samma problem existerar på andra håll i landet. Det bör i sammanhanget påpekas att de ekonomiska medlen avsedda för undervisning varit i stort oförändrade, till skillnad från sjukvårdsbudgetar som på många håll reducerats.
Det nya ALF-avtalet inger hopp då det fastslår verksamhetschefernas ansvar för att utbildning och forskning fungerar på klinikerna. Men avtal måste förankras och implementeras i verkligheten. Genom att se studenter som en resurs, inte bara för framtiden utan även i den praktiska verksamheten i dag, tror jag att detta kan underlättas. Om studenterna under verksamhetsförlagd utbildning görs aktivt delaktiga i vårdprocessen genom att få konkreta »arbetsuppgifter« lär de sig själva mer men kan även bidra till en bättre vård i nuet.
Studenter är oftast engagerade, kunniga, vetgiriga och vill vara aktiva. Om vi som är verksamma i vården tar vara på denna positiva kraft är nog framtiden ljus trots allt!
