Läkare under utbildning påverkas särskilt av sjukvårdens tilltagande specialisering. Bland AT-kollegor hör jag frustration över långa placeringar med snävt perspektiv. Hur påverkas kompetens och gärning av att ett modernt medicinblock huvudsakligen kan bestå av tjänst på lungklinik?

Under våren har öppenvårdspsykiatrin i södra Stockholm omorganiserats från företrädesvis allmänpsykiatri till mer diagnosorienterade mottagningar. Numera är mottagningarna specialiserade mot exempelvis psykossjukdom, personlighetssyndrom samt neuropsykiatriska funktionshinder.

För läkare under grundutbildning och i allmäntjänstgöring riskerar specialisering att bidra med djup på bekostnad av bredd. Möjligen understryker utvecklingen att AT i sin nuvarande utformning börjar spela ut sin roll. 

Min erfarenhet av allmän tjänst på en synnerligen specialiserad psykiatrisk mottagning är dock motsägelsefull. Eftersom jag finner gott stöd i erfarna, generösa och tillgängliga kollegor lider jag varken brist på specifika råd eller allmänna rön. AT-kollegor på andra mottagningar, inom exempelvis allmänpsykiatrin, vittnar i stället om ensamhet och obesvarade frågor.

Specialiseringen kräver större inslag av teoretisk utbildning inom AT och fler kortare placeringar. Men ingenting är mer värdefullt för läkare under utbildning än robust stöd från kollegor, och för det krävs luft i schemat och dräglig arbetsmiljö.