Jag stirrar på den oansenliga lerklumpen på British Museum som kallas Kyros cylinder. Den persiske kungen Kyros II lät här beskriva sin seger år 539 f Kr över Babylonien. Här beskrivs hur alla förslavade folk fritt fick återvända till sina hemtrakter och hur oinskränkt religionsfrihet påbjöds i det område som motsvarar dagens Syrien och Irak. Delar av texten finns ingraverad över ingången till FN-högkvarteret eftersom den av vissa betraktas som det första embryot till en deklaration för mänskliga rättigheter.
Det sägs att det totala antalet väpnade konflikter i världen över tid minskar, vilket är svårt att greppa när man beaktar dagens rapporter om mänskligt lidande, sjukdom och våld i städer som Aleppo och Mosul.
Militära konflikter är av lättförståeliga skäl tätt förknippade med negativa hälsoeffekter. Jag grubblar en stund över den globala hälsans utveckling och Hans Roslings pedagogiska föreläsningar där färgglada bollar i rörelse visar hur barnadödligheten minskat i världens fattigaste länder, och den positiva utvecklingen i Bangladesh där information om vikten av färre barn per familj har förlängt kvinnornas medellivslängd med 20 år. Men bilden är inte entydig. Med det växande välståndet följer andra problem, som att antalet överviktiga i världen nu är fler än antalet undernärda, vilket aldrig tidigare inträffat i mänsklighetens historia, och att typ 2-diabetes nu är världens snabbast växande sjukdom.
Den globala hälsan blir nog trots allt långsamt bättre, men visst finns det besvärande hack i kurvan.
