Sjukvården är helt beroende av digitala informationssystem för insamlande av patientdata, för kommunikation mellan olika enheter och för dokumentation. Dessutom är den digitala informationen avgörande för beslutsfattande, patientsäkerhet och klinisk forskning.
Professionens engagemang är helt oundgängligt för att den fortsatta IT-utvecklingen ska bli adekvat vad gäller relevans och användarvänlighet. Det är läkaren som vet vilken information som behövs för beslutsfattande och som upplever frustrationen av att tidigare journaler ofta inte finns tillgängliga vid patientmötet. För patienten är det obegripligt att den journalinformation som finns på annan sjukvårdsenhet inte är åtkomlig här och nu. Sådana erfarenheter har sannolikt bidragit till de sjunkande förtroendesiffror för svensk sjukvård som nyligen rapporterats från Myndigheten för vård- och omsorgsanalys [Vården ur befolkningens perspektiv 2016 – en jämförelse mellan Sverige och tio andra länder. 2016;5:1-132]. Sextio procent av de 7 100 respondenterna svarar att »personalen alltid eller ofta kände till viktig medicinsk information« – en betydligt lägre siffra än genomsnittet i de 10 jämförelseländerna. Detta kan till stor del bero på att sjukvården inte hänger med i vår tids digitala integrering.
För att de många systemen inom sjukvården ska kunna interagera behövs teknisk och semantisk standardisering. För att den outnyttjade potential digitaliseringen har ska kunna uppnås anser jag att staten måste ta ansvaret för samordning och sättande av nationella standarder.
