För ett par år sedangrälade BMJ och New England Journal of Medicine om synen på läkares ekonomiska jäv gentemot företag. Hur påverkas forskning av sådana relationer? Medan amerikanerna propagerade för en mer förlåtande hållning, valde britterna att gå »forward, not backward«. För att få skriva en ledarkommentar i BMJ krävs numera att författaren helt saknar jäv.
Häromveckan publicerade BMJ en studie där forskarna testade om ekonomiska jäv i randomiserade läkemedelsstudier var korrelerade till resultaten [BMJ. 2017;356:i6770]. Oavsett hur man vände och vred på data ökade chansen tre gånger att studien var positiv om den huvudansvariga forskaren angivit att läkemedelstillverkaren betalat för exempelvis resor, konsultuppdrag eller föreläsningar.
Eftersom jäv också förekommer utan att det deklareras är det möjligt att de rapporterade sambanden är underskattade. Å andra sidan finns gott om metodologiska svårigheter i att studera kopplingar mellan jävsrelationer och forskningsresultat. Olika slags arvoden inducerar säkerligen olika former och olika grader av systematiska fel (bias). Huruvida forskare lyckas upprätthålla sin akademiska integritet är också en central fråga. Allt och alla kan inte dras över samma kam.
Det principiella problemet ligger emellertid inte i detaljerna. Resultat från randomiserade studier hamnar högst på den evidensbaserade medicinens piedestal. Om vår kunskap inte är så evidensbaserad som den verkar, riskerar våra patienter en vård som inte är så effektiv som vi tror oss veta.
