»Det, som är sanning i Berlin och Jena, är bara dåligt skämt i Heidelberg.« Så skrev Gustaf Fröding 1891 i dikten »Vad är sanning?«. Tänkvärda ord, och lika aktuella i dag, trots – eller kanske tack vare – tillgången till den enorma mängden av kunskapskällor som erbjuds oss via internet med dess olika funktioner. Men vilka källor kan man lita på? Vilka representerar den för närvarande mest relevanta medicinska kunskapen?
Allt fler människor som söker sjukvård har googlat på sina besvär. Detta är ju i grunden bra. Men en sökning på symtom kan ge många förklaringar och förslag på åtgärder. Att då själv göra en rimlig bedömning av besvärens orsak och betydelse är inte alltid lätt. Googlandet kan ingjuta lugn men också oroa.
Vår uppgift som läkare är att på basen av undersökning och eventuell utredning ställa diagnos och vid behov föreslå en individuellt anpassad behandling. I mötet med de pålästa patienterna, som vill veta varför en behandling föreslås i stället för en annan, behöver vi ta oss tid att förklara. Det är rimligt och egentligen självklart.
För att få en god och förtroendefull relation mellan läkare och patient krävs ett möte på samma spelplan och att rimlig tid avsätts för besöket, något som önskas av såväl patienter som läkare och övrig personal [Hartzband P, et al. N Engl J Med. 2016;374:106-8]. Men finns det utrymme för detta i dagens sjukvård?
