»Du ska göra som jag säger och inte som jag gör!« Att skriva riktlinjer behöver inte vara svårt, men att få genomslag är det alltid. Jag får ofta frågan varför det behövs 20 läkemedelskommittéer – räcker det inte med en? Mitt svar är att 20 kommittéer innebär kanske 1 000-talet engagerade experter, som finns i alla delar av landet och kan bygga en kritisk kunskapskultur i den egna verksamheten.
Betänkandet »Kunskapsbaserad och jämlik vård« (SOU 2017:48) är nu ute på remiss. Man har utrett vilka förutsättningar som krävs för en lärande hälso- och sjukvård. Utredningens bedömning är att det krävs en skärpt nationell styrning för att åstadkomma en förändring. Men professionen och patienter ges utrymme att bidra. Man tackar! Är det inte just här knuten sitter? För att få en implementering av ny kunskap ute i sjukvården krävs ett lokalt engagemang och lärande. En professionell kultur av ifrågasättande. Den kan skapas genom att många personer involveras i processen med att granska och värdera ny kunskap.
Nu föreslås läkemedelskommittéerna utgå till förmån för nya vårdkommittéer. Det är bra att läkemedel ses som ett av flera sätt att behandla patienten. Det är dåligt att tappa fokus på läkemedelsfrågorna i en tid med en ökad komplexitet på läkemedelsmarknaden, med nya, mycket dyra läkemedel. Det är dåligt om vi tappar en fungerande arbetsmodell som bygger på lokalt engagemang, transparens och jävsdeklarationer.
