Att kombinationen av arv och miljö är viktig för benägenheten att utveckla många sjukdomar är välkänt, i synnerhet vad gäller typ 2-diabetes. Otaliga är de associativa samband som rapporterats genom åren angående riskfaktorer för att utveckla denna till stor del livsstilsmedierade sjukdom. Sådana rapporterade riskfaktorer spänner över rökning, stillasittande, psykisk och social ohälsa, högt intag av kolhydrater, för mycket eller för lite fett i kosten och så vidare. En lite rolig »twist« på sådana samband presenterades härom veckan på den stora diabeteskongressen, EASD, i Lissabon.
En dansk forskargrupp, som studerat en engelsk kohort, rapporterade om betydelsen av makes/makas kroppsvikt för risken att partnern skulle utveckla typ 2-diabetes. Man fann att en man som var gift med en fet kvinna hade 30 procents överrisk att utveckla typ 2-diabetes, justerat för mannens egen vikt. Däremot gällde inte det omvända, det vill säga kvinnor som var gifta med feta män hade ingen överrisk att utveckla diabetes. Någon i publiken undrade fyndigt vilken praktisk nytta man kan ha av denna typ av könsspecifika kunskap och frågade föreläsaren om sjukvården nu ska råda män som lever med feta kvinnor att separera från sin partner för att minska sin egen överrisk att utveckla typ 2-diabetes. Knappast, blev svaret, utan att föreläsaren invecklade sig i några komplicerade genusteoretiska resonemang.
