Paolo Macchiarini har för evigt skrivit in sig i historien som mannen som i sin jakt på ära och berömmelse bröt mot i stort sett alla regler för hur nya behandlingsmetoder tas fram. Även om åtalet mot honom nu lagts ner, därför att brott inte gått att styrka, har han gjort det han har gjort, och han kommer sannolikt inte att kunna skada fler patienter, eftersom ingen seriös institution framöver vill förknippas med honom.
Det är emellertid svårförståeligt att Karolinska universitetssjukhuset fortfarande inte har framfört en ärligt menad och offentlig ursäkt till de fyra visselblåsarna. Utan deras arbete hade sannolikt fler patienter skadats.
Skandaler av detta slag har en sak gemensamt: det finns människor som vet, och har vetat, men som av olika skäl inte vill, vågar eller kan berätta. Vi såg det i de engelska skandalerna i Mid-Staffordshire och Morecambe Bay, vi har sett det i de svenska händelser som har rullats upp. Är något i organisationen ruttet finns alltid människor som ser, förstår och vet.
En ärligt menad ursäkt, ett tack för att ni hjälpte oss att stoppa det här, och ett »förlåt oss« är ett bevis på insikt: vi har gjort fel, vi tänker rätta till det och vi tänker inte göra om det. Det är också, förutom normal mänsklig anständighet, en stark signal till alla de som vet, men inte vill, vågar eller kan berätta. En säker verksamhet vill att medarbetarna berättar vad de vet.
