I väljarundersökningar brukar »vården« alltid prioriteras högt, vilket de politiska partierna nogsamt noterar. Vi kan säkert under valåret förvänta oss en yvig sjukvårdspolitisk retorik med namn som kömiljard och vårdgaranti, som efter valet brukar följas av ett mer dämpat och tillnyktrat tonläge.

Men i god tid före valdagen den 9 september har regeringen lyckats desarmera en fråga med stor politisk sprängkraft. När regeringen och Vänsterpartiet inledde sitt budgetsamarbete efter valet 2014 villkorades det med att regeringen skulle lägga fram förslag om ett stopp för stora vinster inom hela välfärden.  Men i höstas meddelade regeringen och Vänster­partiet att en proposition om vården kommer först efter valet 2018, förutsatt att de rödgröna får fortsätta att regera.

Frånsett denna typ av nationella beslut som i grunden skulle förändra de sjukvårdspolitiska spelreglerna får möjligen riksdagsvalet för stor uppmärksamhet när det gäller utförandet av sjukvården. Väl så viktigt för denna sektor är valet till landstingsfullmäktige, som oförtjänt brukar hamna i medieskugga. Tvärt­emot vad folk ibland tycks tro är det landstingsfullmäktige som har beskattningsrätten för hälso­- och sjukvården. Kanske ska vi under val­året 2018 intressera oss lite mer för valet till landstingsfullmäktige än vad som är brukligt? Det är ju faktiskt där flertalet av de praktiska besluten inom hälso- och sjukvården fattas.