Högt blodtryck är den enskilt viktigaste sjukdomsfaktorn i dag, enligt WHO. Genom att behandla ett förhöjt blodtryck kan vi avsevärt reducera en persons risk att drabbas av för tidig död, stroke, hjärtinfarkt och andra komplikationer. Men vid vilken nivå ska vi intervenera, och hur mycket ska blodtrycket sänkas? Denna fråga har debatterats i flera decennier.
Nu har nytt bränsle kastats på denna brasa genom de nya amerikanska riktlinjerna, som omdefinierat hypertoni från 140/90 till 130/80 mm Hg eller högre. Detta innebär att närmare hälften av befolkningen i USA lider av hypertoni! Implikationerna av detta diskuteras i en ledare i NEJM (http://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMp1716193?query=TOC).
Bakgrunden till reklassificeringen är att öka medvetenheten om att blodtryck över 130/80 mm Hg innebär en riskökning jämfört med att ha blodtryck under denna nivå, men det understryks att den behandling som kommer ifråga för de allra flesta med lindrig hypertoni är icke-farmakologisk. Ledaren avslutas med konstaterandet att den praktiska hypertonidefinitionen fortsatt kommer att vara 140/90 mm Hg för de allra flesta, men att ett lägre behandlingsmål på mindre än 130/80 mm Hg kan vara förnuftigt för riskpatienter. Om det sistnämnda råder knappast enighet, speciellt inte mellan Europa och USA. En alltför kraftig blodtryckssänkning kan vara riskabel för vissa patienter. De nya riktlinjerna kommer fortsatt att debatteras och även kritiseras för att inte vara tillräckligt evidensbaserade. Det kommer att finnas anledning att återkomma i frågan.
