Tänker vi verkligen rätt kring e-hälsa? När regeringen glatt proklamerade sin vision att Sverige år 2025 ska vara världsbäst på att använda digitaliseringens och e-hälsans möjligheter var jag till en början entusiastisk. Äntligen! Nu pensionerar vi faxen för gott. Fixar vettiga informationssystem i vårdpraxis och skapar för sjukvården nya, smidigare och säkrare kommunikationskanaler mellan patienter och vårdgivare.
Men vid närmare eftertanke är jag mer skeptisk. Var detta ett populistiskt utspel utan någon större praktisk effekt? Hur mäter man egentligen e-hälsa? Och vad innebär det att vara bäst på det? Vilket land är bäst i dag? Är det inte Sverige? Om inte, vilka länder ligger före?
Digitaliseringen är ett medel, inte ett mål i sig. Låt oss inte glömma det. Vi får inte släppa fokus från de riktigt viktiga målen: god och jämlik hälsa och välfärd. För detta krävs utbildad allmänhet, vårdpersonal med kompetens såväl som erfarenhet samt förtroendefyllda relationer mellan patienter och vårdgivare. Allt detta tar tid att bygga upp, och i en era där allt ska ske omedelbart kan det ibland vara svårt att unna sig just tid. Därför måste vi regelbundet stanna upp, lyfta blicken och inte tappa fokus från det riktiga målet.
Min vision för 2025 är att tillsammans med kloka, erfarna kollegor få erbjuda patienter en god och jämlik vård. Digitalt eller analogt spelar mindre roll.
