År 2014 beslutade Regeringen att tillsätta en utredning med uppgiften att »lämna förslag till hur den högspecialiserade vården kan utvecklas genom en ökad koncentration«. Utredningens rapport »Träning ger färdighet« har vållat stor diskussion och väckt farhågor runtom i landet.
Oavsett vad man tycker om nivåstrukturering undrar jag över vad som låg bakom utredningen. Ställde regeringen en öppen fråga eller hade man bestämt sig på förhand? Frågans formulering gör mig tveksam. Fokus ligger redan från början på utvecklingen av den högspecialiserade vården och hur ökad koncentration spelar in.
Föga förvånande visar de undersökningar utredningen vilar på samstämmighet med sunt förnuft, det vill säga att övning ger färdighet. Det har lett till slutsatsen att ökad koncentration av patientvolymer är av godo för den högspecialiserade vården. Nu väntar de praktiska implikationerna av denna slutsats. Hur det kommer att påverka icke högspecialiserad vård, utbildning och personalförsörjning återstår att se. Vårdens uppdrag är komplext med många olika intressen som ska vägas mot varandra. Satsningar på ett område ger som regel konsekvenser på andra håll. Därför bör prioriteringsfrågor initialt mötas med öppna sinnen.
Den som sätter agendan bestämmer i regel ramarna för fortsatt diskussion, vilket gör agendasättning till ett av de kraftfullaste maktverktygen. Det tål att tänka på innan man ger sig in i en diskussion någon annan valt. Jakten på de rätta svaren spelar nämligen mindre roll om frågorna är fel.
