Just nu pågår ett enormt arbete med kunskapsstyrning. Sjukvårdens alla områden genomlyses och potentiella områden för förbättring identifieras. Gör rätt vårdgivare rätt saker på rätt patienter? Vården ska vara av god kvalitet och erbjudas på jämlikt sätt i hela landet. Ska röntgen erbjudas mannen med ryggsmärta? Ska depression hos 14-åringen behandlas med antidepressiva? Får en kvinna med endometrios mindre eller kanske mer ont efter kirurgi? Gör vi saker för att vi vet att patienterna blir friskare eller för att vi alltid har gjort så? Inte alltid självklart.
Ofta finns evidens att tillgå, men jag tror att den största utmaningen är att sprida kunskapen om de bästa arbetssätten så att förändringar verkligen sker. I vår profession förefaller vi å ena sidan vara tämligen obenägna till förändring, å andra sidan har många av oss lätt att bli förförda av nya metoder utan att kanske utvärdera tillräckligt. Det är ju så kul att operera i robot! Lättanvända kvalitetsregister är därför en viktig förutsättning.
Under vinjetten »Less is more« har tidskriften JAMA publicerat översikter med flera exempel på utredningar/behandlingar som tillämpas trots att det saknas evidens för att de tillför något positivt – och i vissa fall till och med riskerar patienternas hälsa. Om vi ska undvika detta gäller det att vi alla hjälps åt att implementera ny kunskap, fasa ut gamla sanningar och ständigt utvärdera det vi gör. Det är ingen snabb åtgärd, utan en ständigt pågående process som med rätt stöd blir oerhört viktig.
