En oroande trend i vårt samhälle är att allt fler barn och unga lider av psykisk ohälsa. Depression och ångeststörningar är de vanligaste problemen. Denna trend har livligt diskuterats såväl inom professionen och sjukvårdspolitiken som i medierna de senaste åren. Läkartidningen arrangerar den 10 oktober ett seminarium med titeln »Psykisk ohälsa hos barn och ungdomar«, där aktuell forskning presenteras och möjliga orsaker till denna sjukdomstrend diskuteras.
En förutsättning för att kunna hjälpa barn och ungdomar är en välfungerande sjukvård, skola och socialtjänst – alltså ett väloljat samhällsmaskineri. Men för att det ska vara till hjälp krävs förstås goda kunskaper om hur vi ska stödja en positiv hälsoutveckling.
I septembernumret av tidskriften Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry fann jag två intressanta artiklar om betydelsen av föräldrars psykiska hälsa för barns psykiska hälsoutveckling. I linje med klinisk erfarenhet och klassisk litteratur framhålls att det nära emotionella samspel som finns mellan föräldrar och barn har en dubbelriktad påverkan. Att uppmärksamma föräldrarnas mående och psykiska hälsa och vid behov erbjuda stöd och behandling när barn mår dåligt vore nog mycket värdefullt. Begreppet familjepsykiatri tilltalar mig.
Har inte familjeperspektivet fått för lite uppmärksamhet i dagens samhälle där var och en, ung som gammal, ska klara sig själv?