Människor är unika individer, och ska så långt möjligt bemötas individuellt. Däremot är deras sjukdomar inte särskilt olika. Därmed bör det inte skilja hur dessa utreds, diagnostiseras, behandlas och följs upp. Riktigt bra sjukvård kännetecknas bland annat av att varje individ bemöts individuellt, men så ofta det går får sjukvård enligt bästa praxis.
Diskussionen om standardiserade vårdförlopp är stundtals märklig. Det går att säga vad man vill om dem, men rätt skrivna anger de bästa praxis, alltså bästa i dag kända sätt att utreda, diagnostisera, behandla och följa upp ett tillstånd. Och så länge mängden given vård, och resultaten av densamma, varierar så mycket som den gör är det svårt att hävda att de inte behövs.
Lika märkligt är det att 80–90 procent följsamhet till bästa praxis har kommit att betraktas som »tillräckligt bra«. Detta kan gälla basala hygienrutiner, läkemedelsbehandling eller annat. Självklart går det inte att nå 100 procent följsamhet, men det är inte heller målet. Undantag behöver alltid göras, men de ska då vara motiverade och förväntas ge ett bättre resultat än om de inte görs. Dock är den siffra som ofta figurerar runt 50 procents följsamhet, vilket faktiskt inte är bättre än slumpen …
Människor ska bemötas individuellt, men deras sjukdomar ska inte utredas, diagnostiseras, behandlas eller följas upp individuellt. Det ska ske enligt bästa praxis, varje gång. Hur bra vill vi vara?
