Allt handlar inte om covid-19, även om det kan kännas så i dessa dagar. Markus Svensson och medförfattare skriver i detta nummer av Läkartidningen om läkemedelsbehandling av depression under graviditet. De påpekar vikten av att göra en noggrann risk–nytta-bedömning för varje enskild individ. Att inte bara läkemedel, utan även obehandlad sjukdom hos den gravida kvinnan, kan utgöra en risk för fostret. Omsättningen av läkemedlen förändras under graviditeten, vilket kan motivera dosändringar (oftast dosökningar) för bibehållen effekt.
Jag vill understryka att samma resonemang kan utvidgas till att gälla de flesta läkemedelsbehandlingar under graviditet. Det finns ett fåtal läkemedel med kända teratogena effekter – dem ska vi undvika, inte bara hos gravida, utan om möjligt hos alla kvinnor i fertil ålder. För övriga läkemedel bör fokus vara på moderns hälsa och god behandlingseffekt snarare än på preparatval. En »säker« behandling som ges i fel dos, eller utan säkerställd behandlingseffekt, innebär ändå en negativ risk–nytta-balans.
Jag vill också slå ett slag för att diskutera frågan om läkemedel och amning redan under graviditeten och inte vänta tills barnet är fött. Då hinner både behandlare och moder inhämta information och ta beslut (amning eller inte – läkemedel eller inte?) i lugn och ro.
